Tack och hej

Hejsan.

Jag kände att denna bloggen spårade ur totalt.
Det blev som en dagbok , en känslodagbok. Inget bra, så jag skaffade mig en ny blogg.
Kände att det var dags, dock är det lite tråkigt att lämna alla goda gamla inlägg bakom sig.

Men somsagt, ny blogg.
Beatricelundqvist.blogg.se  -  mer civilicerad :) haha

Så tack och  hej säger jag, hoppas ni som läser fortsätter läsa på min nya blogg :)

Till er som jusst tittade in säger jag , här är ngra läsvärda bloggar;
Peffling.blogg.se
danie3114.blogg.se
beafis.blogg.se
pannkakaa.blogg.se
ungmamma15.blogg.se
jenny.blogg.se

beatricelundqvist.blogg.se       Länk, så klicka där så kommer ni till mig :)



hihop in my soul.

//Bee,  just feel it! ;)


Han

'
William Bjelkendal.
Så heter han, dendär speciella. Han jag aldrig får igen.


Jag vet att jag inte borde skriva det, han har flickvän och jag måste respektera henne. Jag menar jag hade inte vart så glad om någon skrev min pojkväns namn i sin blogg. Men varför kan jag inte få säga det rakt ut?
Det gör ont. Det gör ont, hur falkst det än kan verka. Hur jävla patetisk eller töntig fjortis jag verkar vara så saknar jag honom.Det gör ont, fast jag vet att det inte borde!
Förlåt alla, för att jag är så jävla mesig och patetisk, men jag blev kär i honom.

jag vill

Jag önskar helt ärligt att jag dog nu

på riktigt. jag vill verkligen dö.

hur kunde det gå såhär långt?

jag ger upp

dinjävlamongolid

FAN VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ LIVET!

HELVETE

Fick mig precis en utskällning av mamma.
Jag har gjort ingenting på hela dagen, nej jag vet.
Jag har duschat, rensat jordgubbar o sen har jag knarkat panodil som en galning för jag har en JÄVLA huvudvärk.
DESSUTOM, som hon VET så har jag inte lyckopiller kvar, så jag är mer deppig än vanligt, OCH det är väl fan jobbigt för MIG MED att uffe är så jävla sjuk? Vad faaan!
Fick en jävligt orättvis utskällning om att jag aldrig hjälper till! Vem fan har rensat alla blommor ute, målat huset, skött om stallet, dammsugit, gett hunden den tid den ska ha, m.m de senaste veckorna? VA!?
Jag mår inte heller så jävla fucking bra, det är inte bara hon som mår dåligt av att ha en döende i huset för FAN.

Usch jag vill bara gråta.

take me away from this mess.

Garnier Pure, Daily Gel Wash

Sitter endast iklädd handduk, har precis tagit mig en välbehövlig dusch.
Efter varje dusch använder jag Garnier Pure daily gel wash. Det är en tvättgel för fet och oren hy som gör mirakel! Jag lovar er. Du märker MED EN GÅNG hur bra den är, hur ren och fräch huden känns. OMG. Jag har aldrig tidigare prövat något som funkar så bra för mig. Jag har jätteproblem med att min hud blir så "glansig".nhar väldigt oren hy, men med denhär gelen så tvättas mina bekymmer bort!

Pröva så får ni se ! :)

Nu ska ja klä på mig :)


//Bee, just feel it.

"8 kronor"

Jag är så hemsk. Jag är en sådan där människa som går förbi hemlösa människor som sitter på gatan och spelar för att få en peng att köpa något ätbart för. Jag bara går förbi och tänker att det är så hemskt. Men det är jag som är hemskast av allt. Jag vill ju hjälpa människor, varför gör jag då inte det?
Varför går jag bara förbi och låtsas som att allt är bra med nyinköpta fynd i kassar i mina händer? Jag är så jävla snål. OCH hemsk. Fy fan för mig. Jag hade gott kunnat givit honom pengar. Han på stan idag. Jag har det ju jättebra. Även klagar jag på att bussen höjts 2 kronor medan han måste stå dag in och dag ut och spela på nån jävla sak som folk får ont i öronen av för att få någon slant. varför är det såhär? så himla orättvist. 8kronor säger kassörskan när jag lägger fram två chokladbitar som jag bara måste ha eftesom jag känner mig så trött för stunden. Jag behöver inte ens de där jävla chokladerna.
 Dessutom är jag en sån där människa som tycker att jag blir fet av godsaker, men stoppar i mig ändå. Patetisk är ordet. Nu får det vara nog. Gör någon nytta, Beatrice!

Go Britney!

okej, jag vet att detta inte kommer låta som mig.
Jag älskar heltah skeltah, wu tang, lil wayne , gravediggaz and so on.
Men jag måste bara säga att Britney Spears alltid kommer vara en av mina idoler.
Jag menar, hur cool är inte hon ? Hon har varit en stjärna sen hon var 17 år, då hon slog igenom ordentligt med "crazy".
Shit. Hon är så grym. Hur klarar hon allt? Så som pressen är på henne, och allt trash-talk om henne överallt.
Jag fattar inte hur hon klarar allt. Eller, ja hon har ju brytit ihop ett antal gånger men jag tycker hon är så jävla cool!
Varje låt slår igenom, även allt detta trash-talk. Hon är den 8e mest sålda kvinnliga artisten i hela amerikanska historien, det ni! Det är vad jag kallar bedrift.

jag älskar henens musik, jag tycker den är grym, GO BRITNEY!

Jag saknar dig, jag tänker på dig.

TJENA!

Gud vilket fånigt uttryck "tjena" är. Usch. Jaja...

Sitter i min säng , som vanligt, och kollar ut över mitt rum. Okej, jag bad mamma sluta tjata på att jag skulle städa mitt ruml, och om ni såg hur det såg ut nu skulle ni nog svimma. HERREGUD. Hur fan kan det se ut som det gör ? Jag fattar intenting. Aja, den enda jag kan göra är väl att ta mig i kragen och börja städa. usch jag hatar verkligen städning!
Well...
Annars har jag inget speciellt för mig. Jag vaknade klockan ett. Kändes lite sent men så jävla skönt. Skulle egentligen men mamma och dem ut och rida men jag råkade somna om så det missade jag. Skitkul? Eh, NEJ, för nu måste jag rida ut själv och det är inget bra om det skulle hända något i skogen. Om jg inte ska rida ut ska jag rida på banan och det orkar jag bara inte , hoppade igår, red dressyr i förrgår. jag vill rida ut i skogen idag! jaja, får se hur det blir med den biten.


DU

Jag går igenom det i mitt huvud gång på gång.
Första ögonkastet, första ordet, första kramen, första hålla i handen, första kyssen, första passionerade kyssarna, första gången du sov hos mig, första gången du vaknade hos mig och inte kunde gå därifrån.
Första smset, första gången vi pratade i telefon.
Första gången vi sågs utanför skolan. Första gången vi sågs ensamma.
Första gången allting.
Jag bara går igenom det i huvudet igen och igen och igen.
När vi satt på bryggan tillsammans i solnedgången, när jag badade men inte du för att det var för kallt, när du svepte handduken om mig och stod och värmde mig länge läänge, när jag var aspackad och var hemma hos dig och hälsade på dina föräldrar xD, när du hjälpte mig att klippa sönder mina strumpbyxor, haha.
När du sov över hos mig första gången och allt vi gjorde var att prata typ. Vi pratade i flera timmar fast det kändes som tio minuter. Och det var första gången vi kysstes med. Herregud...
Bara att se dig gav mig hundra fjärilar i magen, jag blev helt yr!
Varje gång någon av oss skulle gå och någon av oss sa "ge mig en puss till bara" och så blev det alltid tjugo till:)
När vi var på fest och var på olika håll, men gav varandra blickar och luftkyssar hela hela tiden, som "jag har inte glömt bort dig, jag tänker på dig hela tiden"
Jag tänker fortfarande på dig nästan hela tiden. Iallafall varje dag.
Vet du hur längesen det var vi snackade nu eller ? En vecka sen lite drygt.
Jag fattar inte.. ! Hur kan det göra så ont ? Vad var det du gjorde med mig? Och hur kan du gjort så stort intryck på dig men jag inget på dig?
Jag vet hur du tänker just nu, eller tänkte just då du sumpade allt (ja jag var lite delaktig jag med men det DU gjorde alltså). Jag har varit i ungefär samma situation.
Jag vet!
Jag gick också tillbaka till mitt ex. Det största misstag jag gjort. Du har precis gjort samma sak bara att hon är helt jävla mycket mer cp än mitt ex...

Jag saknar dig så mycket. SÅ MYCKET.
Hur kan jag sakna dig så mycket?
Du gav mig allt jag någonsin behövt för att sedan ta det ifrån mig igen.Varför?

Innan jag hade dig visste jag inte hur nere jag var
Innan jag hade dig visste jag inte att det var någonting sånthär jag saknade
Innan jag hade dig, trodde jag att jag var kär i någon annan som aldrig fått mig såhär någon gång!
Först efter jag haft dig förstod jag hur ensam jag varit, hur ledsen jag varit, hur jag inte alls vart kär  i honom, när jag inte var med dig.

Du kan inte göra såhär. Jo det kan du ju, du gör det ju just nu.

Men jag förstår inte syftet. Hur kunde du göra det?
Du visste exakt vad jag inte behövde.
Du vet nog inte hur stort intryck du gjorde på mig, men jävligt stort var det faktiskt!
Du fattar nog inte att du gjorde mig så lycklig!

Jag känner dig. Det är det som är så jobbigt.
Om jag inte kände dig så väl, så hade jag sagt detta till dig rakt ut. Men jag känner dig  och jag vet att du skulle stänga av och gömma dig för det jag sa. Du skulle aldrig ge någon respons. Du skulle gömma dig. Jag vet det..
Det är jobbigt.

Allt jag egentligen vill är att säga detta till dig, skrika ut det, få dig att förstå. Men jag kan inte göra det.
Jag vet att det skulle sluta med att vi inte ens var vänner. Och jag behöver dig som vän. Jag har aldrig haft någon jag skrattat med tillochmed över msn. haha. Jag skrattar när jag pratar med dig och när vi umgås och är det någon som förstår mig utan att jag behöver säga särskilt mycket så är det du.

Jag fastnade för dig redan första gången jag såg dig.

Jag sa det hela tiden, detta är för bra för att vara sant. Det var för bra för att vara sant.

Jag saknar dig. Jag tänker på dig.

None

tyck inte åt mig. jag tycker bra själv.

Fick en kommentar på inlägget aldrig kul att ångra sig. Från någon som valde att vara anonym.
Ja, man får ju ha sin egen åsikt det är ju helt klart. Och alla tycker olika så är det ju här i världen.
Mina drömmar är att resa som backpacker, åka till Florida och jobba, Servera på bra ställen, ja en massa massa massa annat. MEN, jag står fast vid vad jag innan skrev, känslan av att ha släckt ett liv inom sig när man egentligen absolut inte ville är det värsta du kan känna. Jag lovar.
Jag kan såklart fullfölja mina drömmar mycket enklare nu, självklart, men jag kommer leva med att jag gjort abort varje dag resten av mitt liv. Och jag ångrar mig, jag gör det, hur sjukt det än låter.
Att göra abort för en killes skull är så jävla sjukt, ändå gjorde jag det.
Det är många som får barn när de är 14-16 år och som klarar sig galant, men så finns det också dem som inte klarar det galant. Jag är övertygad om att jag hade klarat mig.
Så, ha gärna åsikter om själva ämnet abort eller vad just DU hade gjort. Men jag ser gärna att ingen säger åt mig vad jag ska och inte ska göra, eller vad jag borde prioritera eller inte prioritera.
Jag prioriterar mina drömmar nu, men hade det vart nu jag hade vart gravid så hade jag prioriterat det först denna gången. Inte mitt ex, inte skolan, inte drömmarna. Det hade fått komma i andra hand.
Jag vet att det är ett väldigt känsligt ämne detta, men detta är MIN åsikt om hur JAG känner och tycker.
Jag ångrar att jag gjorde abort, det är något jag kommer få leva med hela livet.
Och jag blir frustrerad när folk säger till mig vad jag borde prioritera och känna. Jag är jag, och jag känner som jag gör. Det går inte att göra någonting åt det, även om jag ville.

Men alla har egna åsikter, och det är klart man ska ha det :)
Tänk hur världen skulle se ut om alla tyckte exakt lika:P
Detta blogginlägg hade inte funnits tillexempel :):P

Nu ska ja mysa med familjen:)

//Bee, just feel it!

Aldrig kul att ångra sig.

Jag hör till den typen av människor som helst aldrig ångrar någonting.
Och det är verkligen inte mycket jag ångrar, verkligen inte...Men även jag har mina undantag.
Ett väldigt speciellt undantag är gången jag var gravid och gjorde abort.
Jag var 15 år när jag fick reda på att jag var gravid, det var i slutet av maj tror jag eller början av mars.
Jag var i totalt chocktillstånd, visst hade jag misstänkt att jag var med barn men aldrig trott det på riktigt.
Jag minns att jag med en gång när jag fick beskedet sa "jag ska göra abort".
Vad annars skulle jag göra? min dåvarnade pojkvän hade skitit i mig totalt om jag hade valt att behålla barnet. Han hade lämnat mig i sticket, han hade aldrig mer pratat med mig. Jag var livrädd.
Jag ville innerst inne aldrig ens tänka tanken abort, egentligen fanns det inte ens i mina tankebanor.
Men det var ju bara det, att jag älskade min kille mer än allt annat på jorden. Allt jag ville var ju att han skulle stanna hos mig. Jag trodde aldrig jag kunde leva utan honom, hur skulle det gå till liksom? Vi hade vart tillsammans i drygt två år, och jag tålde inte att han skulle lämna mig.
Jag sa aldrig riktigt till honom att jag inte ville göra abort, jag berättade det aldrig så starkt som jag verkligen kände det.
Jag minns en gång när han var hemma hos mig och låg på min säng och jag grät som ett barn, inte vackert och stilla utan fult och groteskt. Jag minns hur jag grät, för att det livet som fanns i mig skulle jag släcka.
Det kändes så jävla fel.
Även om det kändes så jävla fel, så sket jag i det, Jag gjorde allt för min pojkvän. Han var allt. Hans krav, var mina lagar. Jag menar inte att han var elak eller så, även om det var lite elakt att han skulle aldrig mer prata med mig om jag behöll barnet. Han var den bästa personen jag hade då, han älskade mig med så jag menar verkligen inte att svartmåla honom nu. Verkligen inte. Bara så vi kommer på det klara med det.
Iallafall, en månad gick och tillslut fick jag tid för abort. Och jag gjorde den. Jag minns att min kille inte orkade vara med mig under hela "processen" och skulle gå och ta lite luft och var ute ett par timmar. De timmarna låg jag själv i en sjukhussal, och grät så jag trodde jag skulle dö. Vad fan höll jag på med egentligen?  Detta ville jag ju verkligen inte göra! Jag ångrade mig hela tiden.
Vet ni hur en medicinsk abort går till? Om ni inte vet det får ni leta upp det på internet för jag orkar inte med att förklara det. Jag fick iallafall se "barnet" efteråt. pyttelitet, men man såg att det var ett barn och jag trodde jag skulle dö!
Det är sjukt att jag gjorde det, för jag har ångrat mig varje dag sen dess.
Jag gjorde det för min pojkväns skull, jag gjorde det bara för hans skull.
Vissa tänker säkert " men vad fan om du inte ville varför gjorde du det då?" Ärligt talat, jag gjorde det av kärlek till min dåvarande pojkvän.
Nu i efterhand ångrar jag det. Jag älskar honom än, så är det ju, men nu är han inte min pojkvän längre. Att jag gjorde det för hans skull kanske inte var så jävla smart, han skulle liksom inte finnas där för alltid men det skulle barnet.
Nu sitter jag utan barn och pojkvän. Jag vet att vissa tänker "men jävla idiot, var glad att du inte har nåt barn i din ålder"
Och ja, på ett sätt är det ju skönt. Men att jag gjorde abort kommer jag ha med mig hela livet.
Ni förstår inte vilka känslor jag fick för detta barnet...

Det skulle födas i November -07.
Det skulle vara ungefär 8 månader nu.
Det känns! Det gör verkligen det!
Jag lovar er, att jag tänker på det VARJE DAG, och det har jag gjort sen dagen jag gjorde abort.
Varje dag, finns det barnet i mina tankar.
Jag vet att förmodligen skulle min skola inte gå lika bra om jag hade ett barn, men helt ärligt så prioriterar jag inte skolan framför .. jag gör helt enkelt inte det.

Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta, men jag antar att det är om någon som läser detta skulle vara ung och gravid och tänker göra abort för sin pojkväns skull så vill jag avråda dem.
Tänk igenom vad ni gör innan ni gör det! Att göra abort och ångra sig är det värsta som finns, och jag vet att jag låter som en av barnmorskorna :), men de har så rätt! Om du inte är säker, så tänk verkligen igenom det så slipper ni känna såhär för det är faktiskt jobbigt. Jobbigare än vad man tror.

Det barnet har en plats i mitt hjärta föralltid, även om det inte föddes, sådetså.
(Och jag har äntligen kommit på var jag ska tatuera)

Nej, nu känner jag att jag inte kan prata mer om detta :P Men jag ville iallafall förklara för IFALL någon som känner som jag kände läser detta så kanske jag kunnat hjälpa dem till ett visare val.
Och så ångrade jag mig mer än vanligt idag också..

Nej nu ska jag dammsuga hela huset (Y)


//Bee, just feel it

lastfm.se

Hallå i stugan!

Jag är faktiskt uppe klockan 10.25. Jag har ätit frukost, kollat lite TV, pratat med morbror och jag har vart trevlig hela morgonen! Jag har ju ett annat väldigt , hm vad ska vi kalla det?, osmickrande morgonhumör.
Jag somnade någon gång efter tre igår så med tanke på det är det rena rama underverket att jag sitter här nu så tidigt.
Men även om jag sitter här, och jag var duktig som gick upp i tid idag, så kommer jag gå och lägga mig nu snart igen. Herregud jag är som en levande död :P Jag är sjukt trött!
Om sanningen ska fram så sitter jag faktiskt redan i sängen under täcket med laptopen i knät och halvsover. :P
Lyssnar på last fm.
Jag har ingen aning om last fm är något som alla brukar lyssna på?
Eller om det bara är jag som är efterbliven och hittat den kanalen såhär sent?
Ja iallafall så kan jag ju berätta för er som inte vet. Last fm är en sida på internet ( last fm ) där du kan söka och lära dig mer om banden / artisterna du tycker om, dessutom har de ett program som du kan ladda ner (om du först registrerar dig). Programmet är en musikspelare. Grejen med Last fm är att du kan söka på det bandet eller de artister du tycker om, sen så hittar programmet musik som är med just det bandet/artisten och musik som liknar det du just sökt på. Väldigt bra, för på så sätt startar du en "kanal" med bara sån busik som du älskar.
Som jag, jag söker på exempelvis heltah skeltah, då kommer det massor av musik som har den stilen.
Det är som en radiokanal som förstår vad du tycker är bra  och som bara spelar det du vill :) Skulle det komma upp en låt du inte gillar där, så är det bara att klicka på "hoppa över" så skippar du den och så dyker nästa upp.
Det är ingen jobbig reklam eller något sånt heller. Helt enkelt kanon!
Ja, så nu har jag berättat lite kort vad last fm är för någonting, och ni som inte tror på mig att det är en jättebra kanal, shame on you. Dethär kan vara något av de mest betydelsefulla "aha-moments" av år 2008.
Så  jag säger bara : Klicka in dig på lastfm.se, registrera dig, ladda ner "mediaspelaren" och njut ! :)

Nog talat om denna underbar hemsida ;)

Tänkte nog ta mig en tupplur nu, sen ladda upp bilderna ifrån kameran, efter det lär det bli filmkollning med filippa, efter det köra häst och vagn. Sen vet jag inte , då får vi se :)

Bloggar igen sen ;)

//Bee, just feel it !

RSS 2.0