Dying to say this to you
Så var det ännu en söndag som börjar lida emot sitt slut. Idag har jag inte hittat på så värst mycket, jag sov till halv två :) Väldigt skönt måste jag säga! Sen satt ajg vid datorn och vaknade till lite, gick och satte mig vid TVn, gick ut med Toya någon timma och nu sitter jag här igen :) haha, jag känner att min dag varit oerhört meningsfull! :D
Sitter nu för mig själv och fundilerar på kärlek, och att man kanske kan bli kär i kärleken som grej och inte i personen. Som Lars Winnerbäck säger ni vet ? :) Jaa, det är nog så. Iallafall med mig!
Jag älskar en kille ( som inte finns längre riktigt men iaf ) och när det tog slut mellan oss så har jag aldrig haft så jävla ont i mig! Jag lovar er, den smärtan vill ni inte vara med om. I det förhållandet var jag självklart inte kär i kärleken som grej! Men nu ska ni få höra det som kommer efteråt.
Jag mår skit i ungefär 4 veckor, verkligen SKIT. Men efter ett tag känns det som att jag måste komma bort ifrån detdär apatiska och ta tag i mig själv. Och bästa sättet att komma över en kille, jag lovar, det är att flirta med andra!
Och jag blir aldrig kär på riktigt. Jag kanske kan tro att jag blir det men sen tröttnar jag efter några veckor. Liksom, jag gillar inte själva personen ( eller klart jag gillar den men ja är inte riktigt käär i den ) utan bara i grejen att ha någon vid sin sida. Det är det jag gillar liksom. Nu tror ni som läser att ja kanske menar att bara ha sex med någon eller bara ha någon att strula med men det är inte så jag menar. Jag menar bara att jag är kär i själva tanken på kärhet att personen jag har det med inte blir så viktigt. Förstår ni vad jag menar.
Alltså, jag kommer aldrig mer bli kär på riktigt! jag bara vet det, jag är verkligen övertygad. Jag har liksom inga äkta känslor kvar att ge till någon annan. . haha, gud vad jag svamlar. Men jag försöker bara förklara.
Men samtidigt vet ja inte om det är så att jag har väldigt svårt för att bli kär som jag säger nu eller om det är så att jag faktiskt blir kär PÅ RIKTIGT men bara väldigt enkelt ? Liksom. Antingen blir jag kär på O-riktigt och är bara kär i själva grejen att flirta, eller så blir jag kär ovanligt lätt. jag fatatr ingenting.
Iallafall, D tror att jag är kär i mr.X. Men jag är inte det!
Jag kan erkänna att jag tänker på honom en del. Klaart jag gör! Han är ju en av de snyggaste killarna ja träffat och han säger att jag är snygg tillbaka och dessutom är han hur trevlig som helst! Hur skulle ja kunna vara ointresserad ?? Men betyder det att man är kär ? NEJ.
Betyder det att det "är någonting mellan oss" ? NEJ!
Men jag kan erkänna att ja ibland tänker jag " undrar om jag satsade på detta och försökte vara seriös och träffade honom någon dag och tog en fika , undrar om vi skulle kunna få nåt seriöst då?:S " och så blir jag lite sugen att göra slag i saken och sen bara " nej han är ju en sån som alla vill ha och han kan få vem han vill och han är player!". och jag vill inte vara bara en i ledet liksom. sånt hatar jag ! Och sen tänker jag också " Bea vad fan, du kan inte ens vilja ha nåt seriöst för du kommer aldrig mer kunna bli kär på rikigt."
Asso jag vet inte ens avd syftet med denna bloggen var för jag kan inte liksom få något sammanhang. Men jag kan inte skriva, tänka eller någonting ordentligt längre :P är alldeles för snurrig i huvudet.
Kan inte tänkaaaaaaaaaaaa!
På något sätt vill jag faktiskt träffa mr.X och bara försöka, bara ta ett steg till och vara lite seriös.
Men samtidigt, jag vet ju typ att han inte är sån och jag hatar att få dissen.
Och så vet jag att D (vad du än säger D ) blir ledsen och jag kan inte hjälpa det mendet tar emot då. . Jag skulle fortfarande släppa allt i livet om han sa att han ville försöka igen. Tror jag.
Ajaaaaaaaaaaaaaaa, jag får väl känna mig fram och känns det som det mr.x säger är allvar.
" jag vill lära känna dig på riktigt" "jag tycker du är söt", ja och det är seriöst och på allvar så kanske jag ska göra slag i saken. Annars är det skit samma.
Vet ni varför det är skit samma ? För jag kan inte bli kär i personen utan bara flirten som grej!
Snurrigaste inlägget ever!
Om ni läste klart, starkt jobbat!
Pusshejs, ring mig <3
Sitter nu för mig själv och fundilerar på kärlek, och att man kanske kan bli kär i kärleken som grej och inte i personen. Som Lars Winnerbäck säger ni vet ? :) Jaa, det är nog så. Iallafall med mig!
Jag älskar en kille ( som inte finns längre riktigt men iaf ) och när det tog slut mellan oss så har jag aldrig haft så jävla ont i mig! Jag lovar er, den smärtan vill ni inte vara med om. I det förhållandet var jag självklart inte kär i kärleken som grej! Men nu ska ni få höra det som kommer efteråt.
Jag mår skit i ungefär 4 veckor, verkligen SKIT. Men efter ett tag känns det som att jag måste komma bort ifrån detdär apatiska och ta tag i mig själv. Och bästa sättet att komma över en kille, jag lovar, det är att flirta med andra!
Och jag blir aldrig kär på riktigt. Jag kanske kan tro att jag blir det men sen tröttnar jag efter några veckor. Liksom, jag gillar inte själva personen ( eller klart jag gillar den men ja är inte riktigt käär i den ) utan bara i grejen att ha någon vid sin sida. Det är det jag gillar liksom. Nu tror ni som läser att ja kanske menar att bara ha sex med någon eller bara ha någon att strula med men det är inte så jag menar. Jag menar bara att jag är kär i själva tanken på kärhet att personen jag har det med inte blir så viktigt. Förstår ni vad jag menar.
Alltså, jag kommer aldrig mer bli kär på riktigt! jag bara vet det, jag är verkligen övertygad. Jag har liksom inga äkta känslor kvar att ge till någon annan. . haha, gud vad jag svamlar. Men jag försöker bara förklara.
Men samtidigt vet ja inte om det är så att jag har väldigt svårt för att bli kär som jag säger nu eller om det är så att jag faktiskt blir kär PÅ RIKTIGT men bara väldigt enkelt ? Liksom. Antingen blir jag kär på O-riktigt och är bara kär i själva grejen att flirta, eller så blir jag kär ovanligt lätt. jag fatatr ingenting.
Iallafall, D tror att jag är kär i mr.X. Men jag är inte det!
Jag kan erkänna att jag tänker på honom en del. Klaart jag gör! Han är ju en av de snyggaste killarna ja träffat och han säger att jag är snygg tillbaka och dessutom är han hur trevlig som helst! Hur skulle ja kunna vara ointresserad ?? Men betyder det att man är kär ? NEJ.
Betyder det att det "är någonting mellan oss" ? NEJ!
Men jag kan erkänna att ja ibland tänker jag " undrar om jag satsade på detta och försökte vara seriös och träffade honom någon dag och tog en fika , undrar om vi skulle kunna få nåt seriöst då?:S " och så blir jag lite sugen att göra slag i saken och sen bara " nej han är ju en sån som alla vill ha och han kan få vem han vill och han är player!". och jag vill inte vara bara en i ledet liksom. sånt hatar jag ! Och sen tänker jag också " Bea vad fan, du kan inte ens vilja ha nåt seriöst för du kommer aldrig mer kunna bli kär på rikigt."
Asso jag vet inte ens avd syftet med denna bloggen var för jag kan inte liksom få något sammanhang. Men jag kan inte skriva, tänka eller någonting ordentligt längre :P är alldeles för snurrig i huvudet.
Kan inte tänkaaaaaaaaaaaa!
På något sätt vill jag faktiskt träffa mr.X och bara försöka, bara ta ett steg till och vara lite seriös.
Men samtidigt, jag vet ju typ att han inte är sån och jag hatar att få dissen.
Och så vet jag att D (vad du än säger D ) blir ledsen och jag kan inte hjälpa det mendet tar emot då. . Jag skulle fortfarande släppa allt i livet om han sa att han ville försöka igen. Tror jag.
Ajaaaaaaaaaaaaaaa, jag får väl känna mig fram och känns det som det mr.x säger är allvar.
" jag vill lära känna dig på riktigt" "jag tycker du är söt", ja och det är seriöst och på allvar så kanske jag ska göra slag i saken. Annars är det skit samma.
Vet ni varför det är skit samma ? För jag kan inte bli kär i personen utan bara flirten som grej!
Snurrigaste inlägget ever!
Om ni läste klart, starkt jobbat!
Pusshejs, ring mig <3
Kommentarer
Trackback
