- KJOBDOIUVUYSDVFCOUUYB= CP!
Jag fattar inte. Det är så jävla sjukt. Det är tomt. helt jävla tomt.
Fest hit och fest dit hela jävla tiden. strul och one night stands med fucking andra tjejer. . Party, supa, spy ner dansgolv.
Jag är så less. JAG ÄR LESS: SÅ JÄVLA LESS!!!
Är det någon som heter gud och om han finns så lyssnar han inte ett jävla skit på mig iallafall, det kan jag LOVA:
Jag fattar inte att saker kan göra så ONT så ONT.
Jag vill inte sitta hemma och läsa meningslösa böcker och titta ut på meningslös snö och hoppas på mitt meningslösa kärleksliv. det är så jävla meningslöst alltihop, hela skiten, livet som grej.
Jag kan inte leva med en klump i halsen som när man nästan håller på att börja gråta, man får liksom kramp i gråtmusklerna. För jag kan inte riktigt släppa ut allt. Om jag börjar gråta nu då är allt hopp försvunnet, då kommer jag försvinna ner under ytan.
Men jag vill inte må såhär. Jag vill inte, vill inte vill inte. Efter några månader i samma jävla tillstånd av förtvivlan, då lessnar man!
Jag fattar inte vart det tog vägen. Vart fan tog allt vägen?
När du var stolt mig , över att kunna säga att jag var din flickvän, vart tog det vägen?
Jag vet ju liksom inte vad jag är nu. jag är ingen! JAG ÄR INGEN! fattar ni ? INGENTING är jag.
Helt jävla meningslös och hopplös och FÖRTVIVLAD.
När jag var tretton år och ringde dig och sa att jag var kär i dig, minns du det ?
Jag är det ÄN! det är tre år sen...:S
Jag fattar bara inte att allting bara förvinner. Fan vad det bränner under ögonlocken. Men vad fan, man kan ju inte bara låta allt rinna över. det finns folk här hemma som behöver mig.
Men det är så fruktansvärt jobbigt att bara vara stark och vuxen och extramamma hela tiden.
Jag vill få ett utbrott, skrika sparka och slå, springa ut mot ingenstans och gråta ifred.
Men om man låter allt rinna över så splittras man ännu mer, tro mig jag VET.
Jag hatar bara att det gör så himla ONT.
Kyssar,
kramar,
"jag älskar dig",
sex på tågtoaletter,
skratt
och sova till klockan fyra,
Jag trodde vi kunde ge det bara till varandra.
Fest hit och fest dit hela jävla tiden. strul och one night stands med fucking andra tjejer. . Party, supa, spy ner dansgolv.
Jag är så less. JAG ÄR LESS: SÅ JÄVLA LESS!!!
Är det någon som heter gud och om han finns så lyssnar han inte ett jävla skit på mig iallafall, det kan jag LOVA:
Jag fattar inte att saker kan göra så ONT så ONT.
Jag vill inte sitta hemma och läsa meningslösa böcker och titta ut på meningslös snö och hoppas på mitt meningslösa kärleksliv. det är så jävla meningslöst alltihop, hela skiten, livet som grej.
Jag kan inte leva med en klump i halsen som när man nästan håller på att börja gråta, man får liksom kramp i gråtmusklerna. För jag kan inte riktigt släppa ut allt. Om jag börjar gråta nu då är allt hopp försvunnet, då kommer jag försvinna ner under ytan.
Men jag vill inte må såhär. Jag vill inte, vill inte vill inte. Efter några månader i samma jävla tillstånd av förtvivlan, då lessnar man!
Jag fattar inte vart det tog vägen. Vart fan tog allt vägen?
När du var stolt mig , över att kunna säga att jag var din flickvän, vart tog det vägen?
Jag vet ju liksom inte vad jag är nu. jag är ingen! JAG ÄR INGEN! fattar ni ? INGENTING är jag.
Helt jävla meningslös och hopplös och FÖRTVIVLAD.
När jag var tretton år och ringde dig och sa att jag var kär i dig, minns du det ?
Jag är det ÄN! det är tre år sen...:S
Jag fattar bara inte att allting bara förvinner. Fan vad det bränner under ögonlocken. Men vad fan, man kan ju inte bara låta allt rinna över. det finns folk här hemma som behöver mig.
Men det är så fruktansvärt jobbigt att bara vara stark och vuxen och extramamma hela tiden.
Jag vill få ett utbrott, skrika sparka och slå, springa ut mot ingenstans och gråta ifred.
Men om man låter allt rinna över så splittras man ännu mer, tro mig jag VET.
Jag hatar bara att det gör så himla ONT.
Kyssar,
kramar,
"jag älskar dig",
sex på tågtoaletter,
skratt
och sova till klockan fyra,
Jag trodde vi kunde ge det bara till varandra.
Kommentarer
Postat av: klara
gud ja kände mig bara så maktlös och tom när ja läste ditt inlägg...det låter verkligen som om din värld är på väg att falla samman totalt...ja lider med dig o hoppas att allt kan kännas bra en dag...jag har också varit där...jag är 26 år men det gör fortfarande ont ibland...sånt går inte alltid över så lätt. ta hand om dig!
maila mig om du vill ha lösen till min blogg.
Trackback
