Som om jag väntat på dig hela mitt liv

Jag minns det som det vore igår, när det egentligen handlar om för ungefär två månader sedan. Bland de första gångerna våra blickar möttes. Visst hade jag sett dig innan, men inte tänkt att du skulle vara SÅ speciell. Visst var du speciell.. det minns jag att jag tyckte första gången jag såg dig. Men aldrig innan hade jag upptäckt HUR speciell du var.

Men som om jag hade väntat på dig i hela mitt liv, så bara stod du där.
I de skitsnygga jättebaggy ljusblåa jeansen och dendär gula t-shirten, ja du vet den som är liite för kort i min smak :) Med dina bruna armar, och ciggen i högra handen. Alltid ciggen i högra handen. Skrattandes detdär underbara skrattet. Jag ler för mig själv när jag tänker på detdär skrattet. :)

Jag minns hur våra blickar möttes och fastnade. Som om våra blickar hade fastnat i varandra liksom.
Det var som om vi redan kände varandra. Som om du visste precis allt om mig, som om jag visste precis allt om dig.
Det var som om vi känt varandra hela våra liv. Bara den blicken, sa allt det.
När sanningen egentligen var att vi aldrig någonsin ens pratat med varandra. Herregud, jag menar, jag visste inte ens vad du hette då! :P

Men det är så jävla konstigt, att nu efter allting som hänt, så är fortfarande den känslan kvar. Att du känner mig.
Den kontakten vi fick , så stark känsla. Som om jag väntat på dig hela mitt liv, VERKLIGEN.
Som om det var dig mitt liv skulle ta mig till.
Som om vi kände varandra.
Vi känner varandra och jag fattar inte, liksom,  hur fan kan det vara så?

GOSH
Alltså, allt jag skrivit nu means shit för det går inte att förklara känslan jag har.

And don't tell me you didn't feel it, cause I KNOW you did. I just know it. And YOU know it's true.

det är som att när jag har hittat någon som är som är allt jag någonsin velat ha, så får jag inte få det.

Men om du är lycklig med henne, så är jag glad för din skull.
Det är trots allt det som är viktigt.

Men jag vill verkligen att du ska veta , att jag känner. Jag känner Jag känner Jag känner.


This boy is never gonna read this. Sad.

Men jag kan inte säga det till dig.


Kommentarer
Postat av: daniel

oj då. Visste inte att det var sån stor grej. Varför inte säga det TILL honom istället för att gömma sig bakom en blogg som han aldrig läser? Just a piece of advice...

2008-06-28 @ 14:32:21
URL: http://daniel3114.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0