BloggBea

Ligger i sängen och för första gången på länge är jag riktigt trött och känner att jag skulle kunna somna på två röda sekunder!Efter att ha grinat en halvtimma sisådär , så blir man rätt slut. Men ingen sömnmetod jag planerar att fortsätta med. Som tur är.
Ja, jag vet egentligen inte varför jag bloggar nu ( det vet jag nästan aldrig faktiskt ), men jag är liksom beroende tror jag.
Dessutom är det skönt att lyssna på lite musik samtidigt som jag skriver av mig litegrann.
Jag undrar ibland, eller ja okej konstant, vad det är för fel på mig ? Ja för nåt fel är det ju, det är ju klart och tydligt.
Jag kan inte bli glad. Hur kommer det sig ?
Jag har omkring tusen och en saker jag kan göra som skulle vara nyttigt och bra, men jag gör det inte. Och om jag gör det är det helt utan entausiasm (stavas det ordet så? Jag har nog aldrig skrivit det innan)
Som nu i midsommar. Jag kommer säkert ha jättekul med mina kompisar, jag är säker på att jag kommer det för de är så himla bra kompisar, men jag kan ändå inte längta! Det går bara inte! Jag kan inte längta efter någonting!
Jo, tre saker.
Musiken, Ronaldo, Sova.
Ungefär vad jag längtar efter. Och en sak till. Jag längtar framåt tills skiten är över.
Jag vet att det är skam och världens mest hemska sak att säga , för detta är ju bästa tiden i livet sägs det ju, men jag längtar tills om tio år minst. Då har jag lämnat skiten bakom mig. HOPPAS jag.
Jag fattar inte varför jag måste må såhär ? Asso. Jag försöker verkligen att må toppen... Iallfall hålla skenet uppe.
Man kan ju inte bara lägga sig ner och dö, som alla säger.
Nej, sure, det kan jag ju inte, hur sjutton skulle Ronaldo må då ?
Men även om detdär skenet av att jag är en helt normal tjej, blir så jävla tungt och så jävla jobbigt!
Jag är inte normal, jag är bara inte det! Någonting är fel. All SKIT som hänt har liksom fastnat. Det blir inte bättre av att mer skit kommer. När försvinner minnen ifrån att man var tre år gammal? Jag är snart 17 men ingenting försvinner.
Jag har aldrig velat erkänna att saker som hände när jag var 3 år sitter kvar och gör att jag deppar ihop NU. Herregud, vad ska folk tro ? Att jag LETAR fel i mitt liv ? Jag gör verkligen inte det!
Bara det att jag kan inte minnas någonting som var underbart ifrån min yngsta barndom. Känslan jag får när jag tänker på när jag var liten är ångest. ÅNGEST. Det är hemskt! USCH! Nej nu grinar jag nästan igen! bajs!
Ja, jag ska inte tjata mer om när och varför jag är som jag är. Det blir en tio timmars läsning ungefär. Är nog ingen som är så sugen på att läsa det heller ;)
Men jag måste bara få ur mig, att jag är inte normal! NÅGONTING ÄR FEL OCH GÖR ONT.
Ibland måste man få säga det, skrika det. Och sen blundar man en stund igen.

You never existed, you don't exist.
I'm erasing you.

Nej alltså detta inlägget blev fett wierd.
Nu måste jag tagga, sry mina hemskt hängivna läsare :)

Fred ut ♥
 // Bee, just FEEL it.

(jag vill ha : Rastafreedom-mössa. såndär raggae ni vet. fett fin! Snart min.)