- Skolan brann och jag träffade ett spöke! :O

Halloj

Igår var det tisdag och vi hade hotell i skolan, vilket inte direkt var en höjdare.
Fast vi har ett ganska kul uppgift i Turismen! :) Inte fullt så tråkig som resten av arbetet.
Fast såklart är kök och servering mina MVG-ämnen =) haha.
Igår påväg hem från åre iallafall, så såg vi brandbilar i full karriär mot järpen och vi skrattade och skämtade och bara "hoppas skolan brinner hahaha". . tror ni inte att vi fick ett samtal några minuter som sa just det, att skolan brann!! och den brann inte liite heller, fyfan vilka lågor. de må ja säga! Något sånt har jag nog aldrig sett.
Lågor högre än träden och rök som var kol kol kol svart. . fyfan , det var riktigt hemsk. och idag när jag gick för att kolla var ju halva skolan bara ruiner. Usch och fy, rök stinker det här inne också.
Men att skolan brann var ju inte den enda anledningen till att gårdagen var en extra händelserik dag, för jag var i stallet också.
Min häst Ronaldo (Nalle), skulle jag longera hade jag tänkt mig. gick väl ganska bra, han verkade behöva springa av sig, hans trav är förresten riktigt bra ! stolt över att ha hittat en så fin häst :D
Iallafall, efter jag hade longerat och mockat så hade jag tänkt mig att massera honom lite, för han verkade så spänd.. Anna, min ridlärare ville först inte lämna mig själv i stallet men jag fick förstoendet att låsa och släcka och allt såntdär. Precis när anna åker iväg från ridskolan så börjar det dunka högt i hela stallet! och inte liite heller!
Jag har bott vid stall större delen av mitt liv och nog för att konstiga saker har häntinnan men jag brukar alltid känna mig trygg så länge hästarna verkar lugna. men Nalle hoppade runt som en galning och spärrade upp ögonen som aldrig förr, och det dunkade bara högre och högre. Tillslut så högtatt gallrena skakade!!  Det hördes som om det kom från sadelkammaren så jag gick dit för att kolla vad som stod på, och där står det helst säkert en man med grön lång rock och gröna gummistövlar, och jag vet inte hur jag såg hans ögon men jag fick ögonkontakt med honom, och hans ögon var kristallblågrå, alltså som typ clabbes ni vet. Fyfan, jag h´öll på att skita på mig för han hade varken gått in eller ut ur stallet och anna hade ju kollat så allt var okej, och jag hade märkt om någon kom. Jag sprang ut ur stallet, smällde igen dörren ochcyklade till närmsta hus och bankade på deras dörr som en galning, fick låna deras telefon och ringde mamma, och jag var HYSTERISK. aldrig har jag vart så rädd i hela mitt liv kan jag lova. Klockan var liksom 23 någonting. . så det var ju kolsvart  ute.

Det hände lite mer saker sen i stallet när jag gick tillbaka tillsammans med några andra vuxna, och de blev rädda de med kan jag lova.

Mannen jag såg har beskrivits av flera människor innan mig, men för några år sedan, och jag har ALDRIG hört de historierna, det sägs att han har bott på den gården och tagit hand om hästarna när han levde och att när rören dunkade sådär igår så trodde han att anna hade åkt och ingen var där och han skulle försöka stänga av det för han märkte att hästarna blev skärrade. Så han ville väl förhoppningsvis inte skrämma mig med flit. .
Men jag har aldrig varit så RÄDD, herregud, drömde mardrömmar hela natten och det värsta är ju att jag ska vara i stallet själv hela helgen för jag har ju stalljour,. och ikväll ska jag dit med. . =( kommer inte våga

Iallafall, det hände mycket hemska saker igår.
Men en sak är jag säker på, spöken finns! Och det spökade igår i stallet och jag såg det!
Trodde jag inte helst säkerrt på spöken innan så gör jag det definitivt nu!

Men idag ska jag försöka glömma bort detta, trots att jag fortfarande är livrädd för stallet.

( Måste skriva att min häst, "Nalle", var jätteduktig som stog alldeles själv i gången när jag var borta och inte slet sig alls. =) vackra fina underbara bästa häst )

Pussokram skumbanan.
//Bea

Kommentarer
Postat av: sofia s

ah men gud vad läskigt!! Jag tror också helt klart på spöken, alla historier som pappa och farmor berättat, och jag hörde väldigt tydliga steg när alla sov på kaggen så.. ja jag tror dig verkligen! Usch.. hoppas du vågar dig till stallet igen och att du slipper möta nån gubbe mer. Puss på dig

2008-03-08 @ 21:29:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0